Brynskiffern som finns väster om Ryggskog är det mest bevarade partiet av en till bergart omvandlad lera, som avsattes i havet för ca 1,87 miljarder år sedan. Skiffern innehåller mineralen kvarts, muskovit (vit glimmer) och klorit (sprödglimmer) med mindre inslag av fältspat. Den hör till de yngsta så kallade svekofenniska bergarterna, vilket betyder att den ingår i den 1,9-1,8 miljarder år gamla bergskedja vars rester idag bildar berggrunden i norra till sydöstra Sverige samt västra och södra Finland. Genom de plattektoniska rörelserna pressades leran tillsammans med vulkaniterna ned till omkring 10 km djup där temperaturen var c:a 500-550°C. Genom den höga temperaturen och bergskedjeveckningen ombildades lerskiffern och fick sin karakteristiska fina klyvbarhet. Idag bryts lerskiffern på cirka 450 meter över havet.

Bilden visar hur Loos-skiffern pressats samman genom plattektoniska rörelser.

Under 1800-talet tillverkades brynen för försäljning på flera gårdar i Ryggskog, Loos. All tillverkning skedde för hand. Skiffern bröts på sommaren och fraktades med häst samt släde på vintertid. Brynena framställdes ursprungligen för eget husbehov men övergick sedan till att bli en efterfrågad produkt; fickbrynen var praktiska att ta med sig vid till exempel skogsarbete och slåtter.

På 1880-talet byggde Hans Gustav Borg den första vattendrivna sågen vid Österhocklan, vattenkraften gjorde att produktionen kunde ökas betydligt. H.G. Borg fraktade råmaterial från Ryggskog till Hocklan i avtal med det skogsbolag som då ägde marken; detta medförde konkurrens eller rentav fientlighet ifrån Ryggskogsbönderna. Skogsbolagen hade förvärvat hemman i byn och blivit delägare i allmänningen; därefter överläts brytningsrätten till en utombyare, vilket bidrog till missnöjdhet. Redskap slogs sönder och en rättegång förekom även mellan H.G. Borg och bonden Erik Persson. Utslaget var i H.G. Borgs fördel, och gällde 10 lass brynsten, som Erik Persson blev ålagd att återlämna eller ersätta, samt böter på 15kr.

Denna händelse inträffade två veckor efter domen mot Erik Persson till H.G. Borgs fördel. En torpare bosatt i Ryggskog hade på dagen begett sig mot Västerhocklan där han i närheten tjuvskjutit en älg. För att forsla älgen begärde han hjälp av H.G. Borg och hans söner. Enligt överenskommelse skulle älgen på kvällen styckas för att sedan bäras till Hocklabron varifrån Borg skulle transportera. På kvällen den 25:e juni begav sig också bonden Erik Persson och dennes son Edvard Eriksson mot Hocklan, tydligen i syfte att fiska, dock försedda med skjutvapen. Kulpungen och Borgs söner var i skogen och i färd med att bära iväg köttet då de hörde ett skott, sonen Erik Gustav Borg föll till marken och avled sedan på morgonen den 26:e. Enligt domen blev Edvard Eriksson skyldig, dock förekom det envisa rykten om att fadern Erik Persson i själva verket utfört skjutningen.

Efter Hans G. Borgs död 1899 tar hans söner Karl och Herman över tillverkningen. Sågen revs 1939-1940 och Herman Borg byggde en ny såg inte långt ifrån platsen där den gamla stod. Den sågen renoverades 1973 och finns fortfarande kvar. Brynsågen vid Österhocklan är idag Sveriges enda fungerande, vattendrivna brynsåg. Den förvaltas sedan 2017 av Loosgrufvans förening och är numera en plats för turister.

Sågen byggdes av Herman Borg 1940.

Omkring år 1941 bygger två av Karls söner, Åke och Östen, med hjälp av Karl Gjers, en såg i Karlsmyr (Karl Borg hade sitt hus uppbyggd vid myren, därav namnet). Tillverkningen drevs under namnet "Bröderna Borgs Brynfabrik". Östen Borg flyttade år 1944 till Tandsjöborg för att arbeta vid järnvägen. Åke Borg drev från och med 1944 tillverkningen ensamt under namnet "Åke Borgs Brynfabrik, Los". Idag finns endast antydningar om att en verksamhet där en gång pågått, såsom rester efter brynsten. Loosbrynets välkända skaftbryne med rödmålat handtag hade Åke Borg kommit för syftet att enklare kunna lokalisera det inom skogsområden.